Känslor gräver inga gravar

Utrikes- och krigskorrespondenten Vincent Dahlbäck har befunnit sig i många katastrofområden. I boken följer vi honom en stund i några av de värsta. Samtidigt funderar vi med honom över frågan om det är möjligt att behålla sin empati och sin normalitet som journalist och som medmänniska efter dessa erfarenheter. Vi träffar Pascaline som varje år går till kyrkan i Ntarama utanför huvudstaden Kigali i Rwanda för att minnas, söka ro och tröst. Men hon stannar utanför, för inne i kyrkan vilar fortfarande skräcken. Längst bak i den övergivna kyrkan ligger tusentals skallar och benrester uppstaplade. Blodiga klädrester ligger ännu tio år efter folkmordet kringströdda på kyrkgolvet. Här finns Pascalines syster, mor och yngsta dotter som några av benresterna. Det är ett av de öden som kommer oss nära i Vincent Dahlbäcks bok.