Saknad : dikter ur sorgen

Stora snöflingor föll sakta på oss där vi stod på
trottoaren en kall lördagseftermidag i januari.
Sedan fick vi tre år och åtta månader tillsammans innan han somnade in.
Han och jag var väldigt olika. Man säger att man träffar dem man behöver träffa vid olika tillfällen i livet.
Han ställde krav på mig. Det var inte bara sol och en dans på rosor. Men han gav mig styrka. Styrka att stå bredvid honom under hans sjukdom.
En stor tomhet drabbade mig när han plötsligt var borta.
Jag minns inte mycket av tiden efter, jag grät och skrev i olika forum. Jag visade sedan texterna, dikterna, för två präster: Asta och Mona samt för Cancerfonden. De hade samma budskap till mig; gör en liten bok.